Fastighetsgränser

Följande information om fastighetsgränser om sammanställts av Lantmäteriverket

Fastighetsgränser och gränsmärken har stor betydelse för markens användning - ofta också för grannsämjan. Gränserna definierar fastighetens omfattning på marken och vad man äger. Kännedom om gränsens läge och vad man får och inte får göra med den och i dess närhet är av betydelse vid fastighetsköp, skogsavverkning, jakt, uppsättning av staket, byggande av hus, ledningsdragning, schaktning eller utfyllning av en tomt. Syftet med denna information är att öka kunskapen inom detta område.  

Vad är en gräns


Fastighetsgränsen är skiljelinjen mellan fastigheter. Den går mellan de gränspunkter som vanligtvis beslutats vid förrättning och redovisas på kartan. I områden utanför de centrala delarna av tätorterna har oftast markering av gränspunkter sedan gammalt utförts. I centrala delar och tättbebyggda områden är det inte lika vanligt att man markerat gränser. Däremot är gränspunkterna vanligtvis mycket noggrant inmätta och möjliga att utvisa vid behov. Gränspunkter kan t.ex. vara markerade med rör nedslagna i marken, hål i sten eller berg eller ett speciellt anordnat röse av sten. Läs mer om detta längre fram i texten.

Varför finns det gränsmarkeringar?  


Gränsmarkeringen är enligt bestämmelse i jordabalken det som i första hand rättsligt visar begränsningen och läget för en fastighet. När fastigheter skapas beslutar man om gränser och markerar dem för att det skall vara möjligt att hävda fastigheten.

Lagligen bestämd gräns


En gräns som har tillkommit vid lantmäteriförrättning eller dylikt är lagligen bestämd och det är gränser av den typen som behandlas i denna skrift. Exempel på gränser som inte är lagligen bestämda är gränser kring avsöndringar, kolonilotter, sämjelotter och arrendetomter.

Får man göra vad som helst med en gräns eller gränsmarkering?  


Nej, det är straffbart att förstöra eller ändra en gränsmarkering. Det är alltså inte tillåtet att t ex rubba eller kapa befintliga gränsrör. Det är givetvis också straffbart att avsiktligt flytta en gränsmarkering. Dessutom får Du inte utan vidare bygga i eller för nära en gräns eller på annat sätt påverka en grannes möjlighet att använda sin fastighet. Vet Du att ett gränsmärke kommer att skadas, så kan Du få hjälp att säkerställa dess läge, genom att få det inmätt. Om Du av misstag råkar förstöra en markering - fylla massor över den, gräva eller plöja bort den - så får Du inte på egen hand sätta tillbaka den där Du tror att den stod. Markering av gränspunkter är en uppgift för Lantmäterimyndigheten. Naturligtvis kan berörda fastighetsägare tillsammans sätta dit något annat som visar var de anser att gränsen går. Detta ersätter dock inte den lagliga gränsen, men underlättar när och om man vill få en rättsligt giltig markering på plats.

Vad får markägaren göra?


Markägare kan på egen hand söka sina egna gränser, hugga upp gränslinjen, måla träd i gränslinjen och slå ned pålar som markerar gränsen och tydliggöra markeringar med färg (gärna vit eller mörkröd) märkbrickor, pinnar etc. Om de markägare som delar gränsen gör detta tillsammans undviks många onödiga konflikter. Det är också klokt att kontakta grannen innan man påbörjar något som kan tänkas påverka dennes fastighet t ex bygga staket, murar eller anlägga häckar i gränsen.  

När man köper en fastighet är det bra att ha gränserna klara för sig. Begär alltid att säljaren skall visa var gränserna går och var eventuella gränsmarkeringar finns.

Hur ser en gräns eller gränsmarkering ut?


Gränsmarkeringen är oftast en råsten eller ett rör i marken. Råstenen är den vanligaste av äldre gränsmarkeringar på landsbygden och i skogsmark. Den består i allmänhet av en rest toppig sten, något nedgrävd. Den är kringskolad med mindre stenar och stenskärvor. Ibland lades tegelskärvor eller träkol under röset för att utvisa att det var ett verk av människohand. I enstaka fall kan råstenen utgöras av en jordfast sten, men är då ofta på något sätt märkt med någon inhuggning samt kringskolad för att utmärka dess status. Rör som slagits ner i marken är idag det vanligast förekommande gränsmärket. Det förekommer även hål eller dubb i sten eller berg (ofta omgivet av en huggen fyrkant), trästolpar (i myrmarker) och rör som fästs i sten eller berg eller gjutits fast i cement.  

Ibland kan man ta fel eftersom inte alla markeringar eller hävder är fastighetsgränser. I tätorter är det vanligt att stödmurar, häckar, staket, plank etc är tecken på en hävdad gräns. Ett rör i marken eller ett hål i berget kan vara en gränsmarkering, men även olika punkter som används för mätningsarbeten är markerade på samma sätt. Det finns ingen text på markeringen så det framgår inte vilket ändamål den har. Dessutom kan det finnas andra rör som sticker upp ur marken, t ex vattenledningsrör.

Hur hittar man gränsmarkeringar


Med hjälp av kartor, uppgifter från tidigare ägare, och från nuvarande och tidigare grannar, kan Du oftast ta reda på var någon markering finns eller var delar av en gräns är tydlig. I skogsmark kan man lämpligen börja med att leta efter markeringar i ändpunkter eller i hörn, eftersom dessa markeringar oftast är större och tydligare än markeringar som ligger däremellan. Hittar Du en markering eller detaljer på kartan såsom hus eller diken som fortfarande finns kvar kan Du ta ungefärliga mått därifrån. Sedan letar Du efter fler tecken på marken där Du tror att något bör finnas. Rågångar i skogen och gärdesgårdar samt stenmurar skvallrar om att här går en gräns. Det förekommer också att gränser i skogen stakats ut med aluminiumpålar. Exempel på olika tecken i naturen som tyder på att det finns en hävdad gräns är:
  • Skillnader i bestånden i skogsmark såsom skog av olika ålder.
  • Bleckor i träd. Ta därför inte bort träd med sådana om de kan vara sparade för att visa rågången.
  • Kvistade och avskalade käppar (oftast gran). Sätt upp dem igen om de ramlat omkull.
  • Diken.  

I skogsmark finns ofta s k utliggare och visare ca 20 m från råsten i gränsens riktning. Utliggare och visare är en avlång upprättstående sten som pekar i gränsens riktning. Det kan också ofta i myrmark vara tre träpålar i gränslinjens riktning. Visare placerades ofta på höjder och krön i terrängen. På kartan finns ibland mått som kan användas. Det kan också finnas lägesuppgifter i form av koordinater på kartan (punkter som mätts in från kända märken eller speciella mätpunkter) eller i en bilaga till kartan (teknisk beskrivning). I tätbebyggda områden är måtten oftast angivna med stor noggrannhet - på centimetern när.

Kartor och handlingar


De kartor och handlingar som upprättats vid lantmäteriförrättningar och som beskriver när fastigheten bildades är det viktigaste hjälpmedlet för att se var gränser går. Dessutom har man god hjälp av den ekonomiska kartan i skala 1:10 000 eller Gula kartan i skala 1:20 000 på landsbygden. I tätorter finns ofta kartor i större skala t ex primärkartor, grundkartor och registerkartor.

Vem hjälper till att leta fram gränser?


Ibland är det svårt att hitta gränserna. Många kom till för mer än 100 år sedan, och kan vara överväxta idag. Maskiner i skogs- och jordbruket, vägbyggen och andra anläggningsarbeten har förstört många märken. Har man svårt att återfinna gränsen eller är osäker om gränsen går på rätt ställe, så bör Lantmäterimyndigheten kontaktas.  

Hittar Du inga märken eller om Du är oense med din granne om gränssträckningen kan Du få läget rättsligen bestämt genom fastighetsbestämning. En sådan begär Du hos Lantmäterimyndigheten. Om Du inte återfinner några märken och vill ha gränsens läge rättsligt bestämt vid en lantmäteriförrättning underlättas ärendet om man är överens med grannen.  

Gamla gränsmärken - även sådana som inte längre har någon funktion - kan vara i lag skyddade som kulturminnen.

Vad är gränsutvisning


Vid en gränsutvisning söker man reda på gränsens sträckning med hjälp av kartor, gränsmärken m m. En gränsutvisning är dock inte rättsligt bindande eftersom man inte följer samma formella regler för hanteringen av ärendet och kontakter med sakägare som vid en fastighetsbestämning. Den gräns som klarläggs har givetvis samma rättsverkan efter gränsutvisningen som den hade innan. Gränsutvisning kan bestå av uppstakning av gräns mellan befintliga gränsmarkeringar, lokalisering av överväxta och delvis raserade gränsmärken samt måttuppgifter och inmätning från befintliga kartor. Några nya gränsmarkeringar görs inte vid gränsutvisning.

Vad är särskild gränsutmärkning?


I samband med exploatering och markarbeten kan gränsmärken rubbas eller förstöras. Det kan också behövas nya gränsmärken för att komplettera en gräns när det är långt avstånd mellan markeringarna eller av någon annan anledning är dålig sikt mellan befintliga märken.När fastighetsägare behöver få befintliga, rättsligt entydiga, gränser rekonstruerade och markerade, kan särskild gränsutmärkning utföras av Lantmäteriet. Lantmäteriet återställer förkomna markeringar, markerar tidigare omarkerade gränspunkter och sätter vid behov ut markeringar på nya ställen i gränsens sträckning.En förutsättning för särskild gränsutmärkning är att det inte finns några juridiska tveksamheter om gränsens läge. Gränsmärken som sätts ut vid en särskild gränsutmärkning dokumenteras på förrättningskartan och ett gränsutmärkningsbeslut fattas. Därefter får utmärkningen rättskraft, det vill säga bindande verkan för framtiden.

Vad är en fastighetsbestämning


Vid en fastighetsbestämning fastställer man var gränsen går efter utredning med hjälp av kartor, mått till kända punkter (koordinater), hävd på marken och eventuella gränsmärken. Fastighetsbestämning kan behövas där gränsmarkeringar saknas helt eller delvis eller när grannarna inte är eniga om gränssträckningen. Det kan ibland finnas behov av att lägga fast gränser för ett servitut eller en gemensamhetsanläggning. Gränserna stakas ut, markeras i terrängen och dokumenteras på förrättningskarta. Därefter får fastighetsbestämningen rättskraft, det vill säga den får bindande verkan för framtiden. Det är endast Lantmäteritmyndigheten som får göra en fastighetsbestämning.

Behandling i domstol


Den som är missnöjd med det beslut som Lantmäterimyndigheten fattar vid fastighetsbestämningen kan överklaga till fastighetsdomstolen. Vid en tvist rågrannar emellan om gränsen, kan ärendet också tas upp direkt i domstolen. Om inte domstolen lyckas att ena parterna vänder den sig ofta till Lantmäterimyndigheten för att få en utredning till stånd.

Kostnader


Vad det kostar att åtgärda en gräns beror på hur komplicerat och omfattande arbetet är. Arbetet debiteras efter tidsåtgång. När det gäller näringsfastigheter kan man i regel få dra av kostnaden för att leta rätt på gamla gränser i samband med deklarationen, eftersom det räknas som underhållskostnad. Villaägare kan i regel dra av kostnaden vid försäljning av fastigheten.  

Kostnaden för ett antal åtgärder som berör en fastighet påverkas naturligtvis av om gränserna är tydliga eller ej.  

Gränser i terrängen som inte underhålls växer vanligtvis snabbt igen. Osäkerheten om var gränsen går ökar och till sist kan det bli både besvärligt och kostsamt att bestämma den. Det är därför god ekonomi att kontinuerligt underhålla gränser och vårda gränsmarkeringar.
      

  
  
  



  

Hjälpmedel

Bokmärk / Dela

E-post Twitter Facebook
Skriv ut Favoriter Mer
Sidan uppdaterad: 2012-01-26
Kontakta sidansvarig: Lars Jonsson
Sandvikens kommun, 811 80 SANDVIKEN, kommun@sandviken.se, 026-24 00 00